måndag 11 juli 2011

Fortkörning och illegala droger!

Jag har läst en del konstiga jämförelser och liknelser mellan narkotika och fortkörning på sistone. Vad har produktion, distribution, försäljning och användning av illegala droger att göra med motordrivna fordon, hastighetsbegränsningar och fortkörning?

Exempel på hur en jämförelse kan se ut, Per Johansson, generaltaliban i Riksförbundet narkotikafritt samhälle skriver:

(...att samhällets insatser istället riktas mot att minska skadorna av fortkörningen, så kallad harm reduction. Ordet fortkörning måste naturligtvis bytas ut mot exempelvis tidseffektiv bilkörning eller något liknande, i och med att kontrollpolitiken upphör...Det vore mycket bättre om de resurser som polisen nu förfogar över istället gick till upplysning och vård. Så att folk själva förstår att ta ansvar för att köra på ett förnuftigt sätt och så att de som trots allt skadas får tillgång till bästa tänkbara vård.)

Magnus Callmyr kommenterar Per (RNS-Taliban) Johansson.

Carl Johan Rehbinder skriver:

"Sen finns förstås alla dessa självgoda tangentbordsriddare som moraliserar, och yttrar plattityder om att ”ingen behöver droger” och annat kvalificerat struntprat, men det är faktiskt också irrelevant. Om du tycker att du mår bäst utan droger – fine. Men döm inte andra för vilka behov de anser sig ha. Den som är utan skuld kan ju alltid kasta första stenen. Eller nåt."

Utifrån förbudsförespråkarens resonemang och argument blir detta väldigt märkligt, till och med humoristiskt. Vår narkotikapolitik bygger på ett totalt förbud då det anses att narkotika är skadligt och farligt (skadligheten och farligheten bleknar i jämförelse med tobak & alkohol) för individen, omgivningen och samhället. Tänk nu efter ordentligt, att förbudsförespråkare jämför legalisering av narkotika med fri hastighet blir både orimligt och felaktigt. Förbudsförespråkare (eller knarktalibaner, knarkkrigare, berusningsmoralister, fundamentalister, dogmatiker, eller bara kort och gott moralister) vill ha förbud för att dom tror, tycker och anser att ingenting annat skulle kunna fungera. För en förbudsförespråkare skulle en bättre jämförelse mellan svensk narkotikapolitik och bilkörning isåfall vara att totalförbjuda bilkörning för att vissa inte kan hålla hastighetsbegränsningarna.

Hursomhelst, om vi ska börja någonstans är väl åtminstone att vi avkriminaliserar bruk av all narkotika en start? Legalisering är tydligen ett alltför främmande och skrämmande begrepp för förbudsförespråkare (eller knarktalibaner, knarkkrigare, berusningsmoralister, moralister, fundamentalister, dogmatiker etc) att handskas med. Att det fungerar alldeles utmärkt att hantera försäljning och konsumtion av tobak och alkohol på ett legalt sätt är inget en förbudsförespråkare kan relatera till. "Vi kan inte handskas med dom lagliga droger vi har, titta hur mycket skit och elände alkohol (och tobak) orsakar, vi behöver inte fler droger - det räcker med dom vi har, jag har en kompis som...jag har en kompis som har en bekant som känner en som..." brukar det heta.

Vad de allra flesta verkar missa, är att vi har valt att hantera tobak & alkohol på det sättet vi gör, för att vi vet att det fungerar bättre än förbud. Därför är det synnerligen märkligt att samma synsätt och tillvägagångssätt inte skulle kunna vara gångbart när det gäller andra berusningsmedel också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar