Cannabusiness av Johan Anderberg

Svensk Bokhandel - DEBUTANT: Vi bråkar en del i min familj. Vi bråkar om det är rätt att införa trängselskatter, om golf är en riktig sport, om Christer Pettersson sköt Olof Palme och om vems fel det är att tågen inte går i tid.
Det brukar gå ganska bra. Någon julafton kanske blir lite spänd men efter några telefonsamtal och lite geografisk distans är vi redo för nästa familjeträff.
Men en gång, en annandag jul, höll det på att gå riktigt åt helvete. Och det var knarkets fel.

Det började med att två yngre förmågor råkade få ur sig en åsikt om att man – kanske – borde legalisera marijuana.
Den äldre generationen blev helt tyst, sedan rörde ingen sillen på en halvtimme: det finns inga lätta droger, narkotika är samhällets gift och om någon av er någon gång testar något, ja då jävlar.
De yngre försökte med några nya argument: kriminalisering kostar pengar, det är bättre med vård, ni dricker ju för fan snaps i detta nu, och så vidare. Det funkade inte. Det var till och med oansvarigt att ta upp frågan.
Jag brukar aldrig vara tyst vid de här diskussionerna, men den här gången satt jag mest och tänkte. Varför tycker nästan alla svenskar att det är självklart att det ska vara kriminellt – och omoraliskt – att bruka just de molekyler som politiker sagt ska vara narkotika?
I vårt land är det fler människor som vill införa dödsstraff än som vill legalisera cannabis – samtidigt är det just en legalisering som sker i stora delar av världen.
Det här är värt att kolla upp, tänkte jag. Så jag åkte och hängde med människorna bakom den här utvecklingen: med danska läkare och politiker, med collegekids i Kalifornien, med holländska jordbrukare och med hippies i New York.
Kanske har de rätt, kanske har de fel. Men det är nog dags att det blir okej att prata om det här.
Det har det inte blivit än. I alla fall inte för mig. För det dröjde inte länge innan en av de yngre – min lillebror – i enrum ställde den oundvikliga frågan.
»Har du testat marijuana någon gång?«
Testat och testat – det har nog hänt fler gånger än jag kan minnas, jag har ju trots allt bott i USA, och ärligt talat känner jag bara en handfull människor som aldrig rökt marijuana någon gång.
Men det finns inte en chans att jag säger det till min lillebror, inte så länge han fortfarande är tonåring. Jag har ingen koll på vad det betyder att röka gräs i hans värld. Är det en markör för någonting, kommer han att köpa det av människor som även säljer droger som ingen vettig människa vill släppa fria, eller blir det bara ett sätt att skaffa sig samma erfarenhet som en gång Anders Borg, Mona Sahlin, Barack Obama eller någon annan av de tusentals kända människor som bevisligen har rökt marijuana?
Det är konstigt det där. Det är okej att ha testat, men bara om man efteråt säger att det var dumt, att lova att aldrig göra det igen.
Så jag säger som man ska:
»Nej, jag har aldrig rökt marijuana«.
Johan Anderberg
Titel: Cannabusiness. Om konsten att legalisera en drog
Förlag: Weyler förlag

Den här boken är ingen drogliberal bok som propagerar för att legalisera cannabis. Inte heller är det en propaganda bok som förklarar hur skadligt och farligt cannabis är och varför det ska vara kriminellt att använda cannabis. Boken ger en objektiv och saklig sammanställning om cannabis som rusmedel, cannabis som medicin, varför och hur cannabis blev illegalt, politiken omkring cannabis och hur situationen rörande cannabis i stort ser ut runt om i världen och i Sverige. Denna bok rekommenderas varmt till alla som är intresserade av cannabis, både för och emot.  


P.S följ länkarna och gör en beställning från någon av de butiker som säljer boken. D.S både förbudsförespråkare och drogliberaler har nytta av och tjänar på att läsa boken.

(Bilden är tagen från cannabis.se)