Forskning, kunskap och erfarenhet har gett oss otvetydiga vetenskapliga evidens för att det finns alternativ som är minst lika bra och bättre än förbudslinjen mot illegala berusningsmedel. Om inte, så är alternativen iallafall mindre kostsamma, både ekonomiskt och mänskligt.
Vi kan byta riktning och skrota den syn som präglas av ideologi, moral, rätt & fel, förbjudande, oacceptans, okunskap, fördomar, rädsla och tycke & smak.
Istället kan vi ägna oss åt skademinimering, frihet under ansvar, humanism, pragmatism, tillåtande och accepterande.
onsdag 6 juli 2011
Förbud ger 50% mer problem
Portugal avkriminaliserade bruk och små innehav av ALL narkotika för 10 år sedan. Knarktalibanerna skrek och skriker katastrof och mänsklighetens undergång! Folk kommer "knarka" ihjäl sig. Portugal kommer att bli ett narcoturismens land, dit människor åker för att hänge sig åt det mest förkastliga och omoraliska någon kan göra, använda illegala droger (och sälja sin barn för att köpa billigt knark).
Cirka 100 000 problematiska (på svenska: "knarkare") narkotikabrukare blev 50 000 (EMCDDA). Inte sååå illa för ett sketet "knarkliberalt" land som Portugal. Läs mer på Cannabis.se
I Sverige skulle detta innebära runt 15 000 tunga missbrukare. Så få missbrukare har vi inte haft sedan 70-talet, då bruk och små innehav fortfarande var tillåtet. Men vår kära folkhygienminister Maria Larsson (Talibandemokraterna) tycker att det är bra och viktigt med tunga missbrukare.
Därför ska vi fortsätta med samma politik som gjort och gör att antalet missbrukare hela tiden ökar. Maria tycker också att det är viktigt att vem som helst ska kunna sälja narkotika till vem som helst. Att det är av stor betydelse att man börja med illegala droger så tidigt som möjligt i livet. Eftersom det nämligen blir mycket svårare att bryta sitt beroende och missbruk.
Polisen ville också ha mer riktigt polisarbete att utföra. Det räckte inte med att jaga kändisar och alla missbrukare vi redan har. Maria & knarktalibanerna såg till att polisen nu även kan jaga barn under 15 år och kontrollera deras kiss.
Så vår folkhygienminister är otroligt nöjd och vill att vi alla ska hjälpas åt att skapa fler och yngre knarkare...
Så vad hände då?
Cirka 100 000 problematiska (på svenska: "knarkare") narkotikabrukare blev 50 000 (EMCDDA). Inte sååå illa för ett sketet "knarkliberalt" land som Portugal. Läs mer på Cannabis.se
I Sverige skulle detta innebära runt 15 000 tunga missbrukare. Så få missbrukare har vi inte haft sedan 70-talet, då bruk och små innehav fortfarande var tillåtet. Men vår kära folkhygienminister Maria Larsson (Talibandemokraterna) tycker att det är bra och viktigt med tunga missbrukare.
Därför ska vi fortsätta med samma politik som gjort och gör att antalet missbrukare hela tiden ökar. Maria tycker också att det är viktigt att vem som helst ska kunna sälja narkotika till vem som helst. Att det är av stor betydelse att man börja med illegala droger så tidigt som möjligt i livet. Eftersom det nämligen blir mycket svårare att bryta sitt beroende och missbruk.
Polisen ville också ha mer riktigt polisarbete att utföra. Det räckte inte med att jaga kändisar och alla missbrukare vi redan har. Maria & knarktalibanerna såg till att polisen nu även kan jaga barn under 15 år och kontrollera deras kiss.
Så vår folkhygienminister är otroligt nöjd och vill att vi alla ska hjälpas åt att skapa fler och yngre knarkare...
Så vad hände då?
Mänskligt lidande & ofantligt mycket pengar!
Legalisering - humanistiskt och pragmatiskt, en policy som bygger på harmreduction, samma kontroll och reglering av narkotika såsom med tobak & alkohol?
Kriminalisering - ideologiskt och moraliskt, med förbud och straff, strävan efter nolltolerans som upprätthålls med en repressiv och restriktiv policy?
Hur vi än väljer eller vill se på saken, så finns det alltid många perspektiv att beakta. Vad får det egentligen kosta? Ekonomiskt och mänskligt lidande är två viktiga perspektiv. Oavsett om man vill ha förbud eller legalisera, kan vi nog alla hålla med om att det kostar oerhört mycket pengar att sträva efter och upprätthålla ett totalt förbud mot narkotika. Sett ur mänskligt lidande är en konsekvens av förbudet - fler beroende & missbrukare, fängelse, kriminalisering - utanförskap - marginalisering - stigmatisering, splittrade & trasiga familjer, förlorat jobb - svårighet ett få jobb, förlorat körkort, gängkrig, dödsfall och mycket mer.
De allra flesta länder ökar för varje år sina ekonomiska resurser för att bekämpa produktion, distribution, försäljning och användning av illegala droger. Inga av de nämnda faktorerna har påverkats nämnvärt, dvs minskat. Så hur mycket får det kosta? Hur mycket som helst tycker en del. Både i pengar och mänskligt lidande? I Sverige får drogkonsumenten kriminaliseras, marginaliseras, stigmatiseras och dö, inget pris eller satsade pengar är för högt i ”Kriget mot droger”. Cirka 50% av internerna i svenskt fängelse sitter där för narkotikabrott eller pga narkotika.
Sverige har lite över 30000 problematiska narkotikaanvändare, siffran ökar varje år. I Mexico har på 4 år snart 40000 människor mist livet i ”Kriget mot droger”. Legaliseringsmotståndare menar att en legalisering kommer medföra att fler testar, använder, blir beroende och/eller missbrukar droger. Det är förmodligen så att fler skulle testa och använda droger. Men fler behöver nödvändigtvis inte bli beroende och/eller missbrukare. Det finns flera länder vars statistik visar att en mer tillåtande lagstiftning inte ger ökat beroende eller missbruk (Portugal, Tjeckien bl.a, EMCDDA).
Alkohol och tobak har blivit mer tillgängligt i Sverige, och konsumtion av alkohol har ökat, beroende på vem man frågar. Men inte heller här har antalet problematiska eller beroende konsumenter ökat (EMCDDA, CAN - Drogutvecklingen i Sverige 2010).
Kostnaden för (om fallet är att fler testar & använder och/eller fler blir beroende & missbrukare) detta sett ekonomiskt och ur mänskligt lidande är en droppe i havet mot vad det kostar i pengar & mänskligt lidande att upprätthålla ett totalt förbud. Trots ett totalt förbud blir andelen som testar, använder, blir beroende och/eller missbrukar droger inte mindre…Så vad handlar det om, inte pengar iallafall. det är nästan pinsamt uppenbart. För ur ett ekonomiskt perspektiv är ”Kriget mot droger” ett misslyckande, resultaten går tvärtemot vad man vill uppnå, hur mycket pengar som än satsas.
Att kriminella byter brott för att försörja sig på är ett väldigt svagt argument för att upprätthålla förbud och inte legalisera. Om vi avskaffar mord och dråp i brottsbalken så hittar mördarna på något annat brott att begå? Inte samma sak, men principiellt samma slags argumentationsteknik, bara från ett annat håll. Eller om alkohol och tobak görs illegalt, så slutar kriminella med droger, beskyddarverksamhet, utpressning, bolagsrensning, vapenhandel osv och smugglar och säljer (mer än nu) tobak & alkohol istället?
Sist men inte minst, vissa brott kräver ju lite mer av förövaren/förövrarna. Det är inte speciellt svårt att syssla med droger, vilken idiot som helst kan klara av det. Produktion, distribution, försäljning och konsumtion av droger är lite förenklat uttryckt också ”offerlösa” brott. Du måste inte skada, hota eller använda tvång och våld mot någon för att bedriva droghandel, vare sig legal eller illegal.
Det är ett betydligt mycket större ”motståndsaspekt” att beakta vid brott som involverar en eller flera individer, till skillnad mot narkotikahantering och användning. Den/dom som ska utsättas för brottet motsätter sig, gömmer eller håller sig undan, dör, flyr, går till polisen, sätter sig till motvärn, hyr in skydd, likviderar sina tillgångar, förlorar sina tillgångar på annat sätt, vittnen som går till polisen eller något annat som försvårar brottets genomförande.
För att exemplifiera, tänk följande scenario. Producenterna av (valfri drog) måste hota, kidnappa, utpressa, tvinga, använda våld, förfalska mm för att få någon att köpa deras produkt. Distributörerna måste sedan upprepa samma process med försäljarna, som i sin tur behöver upprepa proceduren med konsumenterna. Väldigt hållbart och ekonomiskt gynnsamt…
Alla vill förmodligen att nyrekryteringen till bruk och missbruk av narkotika ska minska? Att vi ska få färre tunga missbrukare och inte fler? Att den narkotikarelaterade dödligheten ska minska? Att fler missbrukare ska kunna få vård och behandling? Att tillgången på narkotika ska minska?
Bland annat i CAN – Drogutvecklingen i Sverige 2010, BRÅ´s brottsstatistik, FHI´s Narkotikabruket i Sverige och Narkotikan i Sverige, läser jag att utvecklingen går sakta men säkert tvärtemot det vår narkotikapolitik ska förhindra? Medans andra länder med en mer tillåtande politik, har just den utvecklingen vi vill åstadkomma här i Sverige (EMCDDA, FN, WHO).
Oftast är det människor med psykosociala och/eller socioekonomiska problem som får ett missbruk, men denna andel är väldigt liten gentemot andelen oproblematiska narkotikabrukare.
Enligt CAN´s forskning:
”Även om studier av grupper med personer med tungt missbruk ofta visar på en tidig och uttalad social problematik är det självfallet inte så att majoriteten av dem som använt narkotika har motsvarande problematiska bakgrund. Detta är inte heller rimligt eftersom i storleksordningen någon miljon svenskar har prövat narkotika.”
Kriminalisering - ideologiskt och moraliskt, med förbud och straff, strävan efter nolltolerans som upprätthålls med en repressiv och restriktiv policy?
Hur vi än väljer eller vill se på saken, så finns det alltid många perspektiv att beakta. Vad får det egentligen kosta? Ekonomiskt och mänskligt lidande är två viktiga perspektiv. Oavsett om man vill ha förbud eller legalisera, kan vi nog alla hålla med om att det kostar oerhört mycket pengar att sträva efter och upprätthålla ett totalt förbud mot narkotika. Sett ur mänskligt lidande är en konsekvens av förbudet - fler beroende & missbrukare, fängelse, kriminalisering - utanförskap - marginalisering - stigmatisering, splittrade & trasiga familjer, förlorat jobb - svårighet ett få jobb, förlorat körkort, gängkrig, dödsfall och mycket mer.
De allra flesta länder ökar för varje år sina ekonomiska resurser för att bekämpa produktion, distribution, försäljning och användning av illegala droger. Inga av de nämnda faktorerna har påverkats nämnvärt, dvs minskat. Så hur mycket får det kosta? Hur mycket som helst tycker en del. Både i pengar och mänskligt lidande? I Sverige får drogkonsumenten kriminaliseras, marginaliseras, stigmatiseras och dö, inget pris eller satsade pengar är för högt i ”Kriget mot droger”. Cirka 50% av internerna i svenskt fängelse sitter där för narkotikabrott eller pga narkotika.
Sverige har lite över 30000 problematiska narkotikaanvändare, siffran ökar varje år. I Mexico har på 4 år snart 40000 människor mist livet i ”Kriget mot droger”. Legaliseringsmotståndare menar att en legalisering kommer medföra att fler testar, använder, blir beroende och/eller missbrukar droger. Det är förmodligen så att fler skulle testa och använda droger. Men fler behöver nödvändigtvis inte bli beroende och/eller missbrukare. Det finns flera länder vars statistik visar att en mer tillåtande lagstiftning inte ger ökat beroende eller missbruk (Portugal, Tjeckien bl.a, EMCDDA).
Alkohol och tobak har blivit mer tillgängligt i Sverige, och konsumtion av alkohol har ökat, beroende på vem man frågar. Men inte heller här har antalet problematiska eller beroende konsumenter ökat (EMCDDA, CAN - Drogutvecklingen i Sverige 2010).
Kostnaden för (om fallet är att fler testar & använder och/eller fler blir beroende & missbrukare) detta sett ekonomiskt och ur mänskligt lidande är en droppe i havet mot vad det kostar i pengar & mänskligt lidande att upprätthålla ett totalt förbud. Trots ett totalt förbud blir andelen som testar, använder, blir beroende och/eller missbrukar droger inte mindre…Så vad handlar det om, inte pengar iallafall. det är nästan pinsamt uppenbart. För ur ett ekonomiskt perspektiv är ”Kriget mot droger” ett misslyckande, resultaten går tvärtemot vad man vill uppnå, hur mycket pengar som än satsas.
Att kriminella byter brott för att försörja sig på är ett väldigt svagt argument för att upprätthålla förbud och inte legalisera. Om vi avskaffar mord och dråp i brottsbalken så hittar mördarna på något annat brott att begå? Inte samma sak, men principiellt samma slags argumentationsteknik, bara från ett annat håll. Eller om alkohol och tobak görs illegalt, så slutar kriminella med droger, beskyddarverksamhet, utpressning, bolagsrensning, vapenhandel osv och smugglar och säljer (mer än nu) tobak & alkohol istället?
Sist men inte minst, vissa brott kräver ju lite mer av förövaren/förövrarna. Det är inte speciellt svårt att syssla med droger, vilken idiot som helst kan klara av det. Produktion, distribution, försäljning och konsumtion av droger är lite förenklat uttryckt också ”offerlösa” brott. Du måste inte skada, hota eller använda tvång och våld mot någon för att bedriva droghandel, vare sig legal eller illegal.
Det är ett betydligt mycket större ”motståndsaspekt” att beakta vid brott som involverar en eller flera individer, till skillnad mot narkotikahantering och användning. Den/dom som ska utsättas för brottet motsätter sig, gömmer eller håller sig undan, dör, flyr, går till polisen, sätter sig till motvärn, hyr in skydd, likviderar sina tillgångar, förlorar sina tillgångar på annat sätt, vittnen som går till polisen eller något annat som försvårar brottets genomförande.
För att exemplifiera, tänk följande scenario. Producenterna av (valfri drog) måste hota, kidnappa, utpressa, tvinga, använda våld, förfalska mm för att få någon att köpa deras produkt. Distributörerna måste sedan upprepa samma process med försäljarna, som i sin tur behöver upprepa proceduren med konsumenterna. Väldigt hållbart och ekonomiskt gynnsamt…
Alla vill förmodligen att nyrekryteringen till bruk och missbruk av narkotika ska minska? Att vi ska få färre tunga missbrukare och inte fler? Att den narkotikarelaterade dödligheten ska minska? Att fler missbrukare ska kunna få vård och behandling? Att tillgången på narkotika ska minska?
Bland annat i CAN – Drogutvecklingen i Sverige 2010, BRÅ´s brottsstatistik, FHI´s Narkotikabruket i Sverige och Narkotikan i Sverige, läser jag att utvecklingen går sakta men säkert tvärtemot det vår narkotikapolitik ska förhindra? Medans andra länder med en mer tillåtande politik, har just den utvecklingen vi vill åstadkomma här i Sverige (EMCDDA, FN, WHO).
Oftast är det människor med psykosociala och/eller socioekonomiska problem som får ett missbruk, men denna andel är väldigt liten gentemot andelen oproblematiska narkotikabrukare.
Enligt CAN´s forskning:
”Även om studier av grupper med personer med tungt missbruk ofta visar på en tidig och uttalad social problematik är det självfallet inte så att majoriteten av dem som använt narkotika har motsvarande problematiska bakgrund. Detta är inte heller rimligt eftersom i storleksordningen någon miljon svenskar har prövat narkotika.”
tisdag 5 juli 2011
Holland återställer ordningen
Hollands högsta domstol tillrättavisade "konservburkarna", tydligen var det ett lagbrott att porta och förbjuda turister från att besöka och handla i coffeshops.
Läs mer på Cannabis.se
Undra vad vår kära folkhygienminister Maria Larsson från Talibandemokraterna säger om detta ;)
Nederlaget måste svida surt för alla kära svenska (berusnings)moralister och knarktalibaner. Jag har läst åtskilliga artiklar, insändare, kommentarer mm där skribenten(erna), hånat, raljerat, och stolt skrattat och gottat sig åt att det är "slutknarkat" i Holland.
Läs mer på Cannabis.se
Undra vad vår kära folkhygienminister Maria Larsson från Talibandemokraterna säger om detta ;)
Nederlaget måste svida surt för alla kära svenska (berusnings)moralister och knarktalibaner. Jag har läst åtskilliga artiklar, insändare, kommentarer mm där skribenten(erna), hånat, raljerat, och stolt skrattat och gottat sig åt att det är "slutknarkat" i Holland.
Cannabis & cancer
Trailer på dokumentär "What if cannabis cured cancer"
Företag som forskar om cannabis medicinska egenskaper: Cannabis Science
Lynnice Wedewer fick hjälp av cannabis
Lynnice Wedewers webbplats
måndag 4 juli 2011
Narkotikapolitik, illegalt eller bara legalt
Narkotikapolitik ska ha sin grund i och byggas utifrån etablerad och erkänd vetenskap som är väl förankrad i forskning med stark evidens. Harmreduction, humanism och pragmatism ska prägla och genomsyra hur ett land handskas med narkotika, brukare och missbrukare. I Sverige är dessa väldigt främmande och skrämmande begrepp. Vår narkotikapolitik präglas av okunskap och fördomar och bygger snarare på en ideologisk och dogmatisk övertygelse om att narkotika är något otroligt farligt och skadligt. Ett exempel på detta är att i Sverige betraktas cannabis som den mest skadliga och farliga drogen av alla, en inställning som Sverige är ganska ensam om att ha.
Att bruka (eller missbruka) illegala berusningsmedel är fel, det är osvenskt - går emot svensk tradition & kultur, den som brukar betraktas som både och omoralisk och förkastlig, man sviker sig själv, sin omgivning och samhället. Och det mina kära vänner är den svenska narkotikapolitiken i ett nötskal...
Själva idén om ett narkotikafritt samhälle borde klassas som ett "mentalt missbruk", om man inte kan släppa den tanken. Vård kan inte erbjudas missbrukare eftersom den nuvarande regeringen hellre lägger pengar på polismakten. Poliser är självklart experter på att hindra och att få folk att sluta missbruka. På grund av nedskärningar de senaste åren har möjligheten till vård, behandling och re(h)abilitering för missbrukare minskat kraftigt. Istället består "vården" av urinprov, böter och/eller fängelse. Kanske borde vi lägga fokus på varför människor blir missbrukare istället, och samtidigt låta brukaren vara, för endast en liten del av brukarna blir missbrukare. Ju tidigare man börjar med alkohol och tobak (professor Ted Goldberg) desto större risk att bli missbrukare. Cannabis är inte inkörsporten på en missbrukarkarriär. Den börjar med den alltför tidiga fyllan och ciggen. Dom allra flesta är berusade på alkohol när dom testar illegala droger för första gången.
Thomas Lundqvist, Leg. Psykolog & Docent i psykologi jämför cannabis med alkohol (pdf-dokument)
KÄLLOR:
BRÅ, FHI, Kriminalvården, EMCDDA, WHO m.fl.
Folkhälsoinstitutet: "Narkotikabruket är högre bland arbetslösa och personer som haft svårigheter att klara de dagliga utgifterna en eller flera gånger det senaste året, bland bostadslösa och personer med svaga sociala nätverk samt bland personer med psykisk ohälsa. Däremot ses inga klara samband mellan utbildningsnivå och narkotikaanvändning, eller mellan inkomstnivå och narkotikaanvändning. Narkotikabruket är diffust spritt i hela befolkningen. Andelarna som använder narkotika är högre bland utsatta personer, men de flesta brukarna tillhör inte utsatta grupper. Resultaten talar också för olika livsvillkor bland manliga och kvinnliga användare av narkotika."
tianmi skriver:
"Legalisering är inte ett uttryck för att man vill knarka fritt, utan för att man vill minimera den skada narkotikan gör på ett eller annat sätt. Legalisering är att koncentrera alla resurser till de områden de behövs, legalisering är att strypa villkoren för den kriminella marknaden, legalisering är att respektera den enskilda individen, legalisering är den mest humana och den mest effektiva metoden att balansera ett problem som helt enkelt inte kommer att försvinna."
Det övergripande målet med vår narkotikapolitik är att Sverige ska bli ett narkotikafritt samhälle, med tre stycken delmål, att minska nyrekryteringen, att förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk samt att minska narkotikatillgången. För att uppnå dessa mål använder vi oss av oerhört repressiv och restriktiv lagstiftning. Sverige upprätthåller den berömda nolltoleransen med ALL illegal befattning med narkotika. Därför betraktas all icke medicinsk användning av narkotika som missbruk.
Så mina kära vänner, vänd er om, betrakta och iaktta era vänner och bekanta, er omgivning och samhället i stort. Känner du eller känner till någon som har testat eller använder illegala berusningsmedel, är beroende eller missbrukare ? Är det lätt eller svårt att skaffa droger? Dyrt eller billigt?
Tillgången och kvalitén på narkotika har ökat samtidigt som priserna nästan halverats. Andelen unga under 18 år som testar och använder narkotika har också ökat. Vi får fler och fler tyngre missbrukare, men gör hela tiden nedskärningar i missbrukarvården. I internationella jämförelser har Sverige en förvånansvärd hög narkotikarelaterad dödlighet. Resurserna läggs på rättsväsendet; polis, åklagare, domstol och kriminalvården...
Att bruka (eller missbruka) illegala berusningsmedel är fel, det är osvenskt - går emot svensk tradition & kultur, den som brukar betraktas som både och omoralisk och förkastlig, man sviker sig själv, sin omgivning och samhället. Och det mina kära vänner är den svenska narkotikapolitiken i ett nötskal...
Själva idén om ett narkotikafritt samhälle borde klassas som ett "mentalt missbruk", om man inte kan släppa den tanken. Vård kan inte erbjudas missbrukare eftersom den nuvarande regeringen hellre lägger pengar på polismakten. Poliser är självklart experter på att hindra och att få folk att sluta missbruka. På grund av nedskärningar de senaste åren har möjligheten till vård, behandling och re(h)abilitering för missbrukare minskat kraftigt. Istället består "vården" av urinprov, böter och/eller fängelse. Kanske borde vi lägga fokus på varför människor blir missbrukare istället, och samtidigt låta brukaren vara, för endast en liten del av brukarna blir missbrukare. Ju tidigare man börjar med alkohol och tobak (professor Ted Goldberg) desto större risk att bli missbrukare. Cannabis är inte inkörsporten på en missbrukarkarriär. Den börjar med den alltför tidiga fyllan och ciggen. Dom allra flesta är berusade på alkohol när dom testar illegala droger för första gången.
Thomas Lundqvist, Leg. Psykolog & Docent i psykologi jämför cannabis med alkohol (pdf-dokument)
KÄLLOR:
BRÅ, FHI, Kriminalvården, EMCDDA, WHO m.fl.
Folkhälsoinstitutet: "Narkotikabruket är högre bland arbetslösa och personer som haft svårigheter att klara de dagliga utgifterna en eller flera gånger det senaste året, bland bostadslösa och personer med svaga sociala nätverk samt bland personer med psykisk ohälsa. Däremot ses inga klara samband mellan utbildningsnivå och narkotikaanvändning, eller mellan inkomstnivå och narkotikaanvändning. Narkotikabruket är diffust spritt i hela befolkningen. Andelarna som använder narkotika är högre bland utsatta personer, men de flesta brukarna tillhör inte utsatta grupper. Resultaten talar också för olika livsvillkor bland manliga och kvinnliga användare av narkotika."
tianmi skriver:
"Legalisering är inte ett uttryck för att man vill knarka fritt, utan för att man vill minimera den skada narkotikan gör på ett eller annat sätt. Legalisering är att koncentrera alla resurser till de områden de behövs, legalisering är att strypa villkoren för den kriminella marknaden, legalisering är att respektera den enskilda individen, legalisering är den mest humana och den mest effektiva metoden att balansera ett problem som helt enkelt inte kommer att försvinna."
Det övergripande målet med vår narkotikapolitik är att Sverige ska bli ett narkotikafritt samhälle, med tre stycken delmål, att minska nyrekryteringen, att förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk samt att minska narkotikatillgången. För att uppnå dessa mål använder vi oss av oerhört repressiv och restriktiv lagstiftning. Sverige upprätthåller den berömda nolltoleransen med ALL illegal befattning med narkotika. Därför betraktas all icke medicinsk användning av narkotika som missbruk.
Så mina kära vänner, vänd er om, betrakta och iaktta era vänner och bekanta, er omgivning och samhället i stort. Känner du eller känner till någon som har testat eller använder illegala berusningsmedel, är beroende eller missbrukare ? Är det lätt eller svårt att skaffa droger? Dyrt eller billigt?
Tillgången och kvalitén på narkotika har ökat samtidigt som priserna nästan halverats. Andelen unga under 18 år som testar och använder narkotika har också ökat. Vi får fler och fler tyngre missbrukare, men gör hela tiden nedskärningar i missbrukarvården. I internationella jämförelser har Sverige en förvånansvärd hög narkotikarelaterad dödlighet. Resurserna läggs på rättsväsendet; polis, åklagare, domstol och kriminalvården...
Förbud & förbud och lite mer förbud
Calle Rehbinder:
"Det finns en övertro på repressiv lagstiftning, som i det närmaste måste betraktas som religiös. Detta är ett stort problem i Sverige. Man tror och tror och tror, så starkt att inga argument biter. Det här gillar vi inte, så det förbjuder vi. Och när vi förbjudit det så försvinner problemet.
Men är det inte rätt att förbjuda skadliga droger? Nå, vi kan diskutera oss blå kring hur stora skador t.ex. hasch eller ecstasy skapar för enskild person och dennes omgivning, men vi måste faktiskt mäta detta, å ena sidan rent komparativt gentemot hur stora skador de legala drogerna redan skapar, samt även gentemot hur stora skador ett eventuellt fängelsestraff åsamkar en person och dennes familj, sociala kontext m.m. Det finns alltså många faktorer inblandade, och vi måste ta hänsyn till allihop. Hur skapar vi minsta möjliga skada - och mesta möjliga nytta?"
I Danmark är det mycket vanligare att människor prövar och använder cannabis än i Sverige. Ändå har Danmark inte fler tunga missbrukare än Sverige. Svensk narkotikapolitik går ut på straffa människor med urinprov, böter och/eller fängelse. "Nolltolerans" som det så fint heter. Nolltoleransen har lett till att vi i Sverige behandlar brukare och missbrukare av illegala berusningsmedel synnerligen repressivt och restriktivt.
Nolltoleransen har dessutom resulterat i att det svenska rättsväsendet, alltså polis & åklagare, skiter i den grova narkotikabrottsligheten (KÄLLA: BRÅ)! Fokus och resurser läggs istället på att jaga brukare & missbrukare med alla till buds stående medel. Brukaren, men mest kanske den redan utsatta missbrukaren kriminaliseras, marginaliseras och stigmatiseras...
Svenska narkotikapolisen på studiebesök i Holland. Man märker tydligt den svenska narkotikapolisens övertro på den egna narkotikapolitikens överlägsenhet gentemot Hollands politik. Tänk om den svenska polisen (och Staten & myndigheter) kunde vara ordentligt pålästa, istället för att moralisera och fördöma.
Holland tillåter bruk av cannabis (18-års gräns), och har samtidigt färre unga under 18 år som testar och använder cannabis än Sverige. Tillåter heroinförskrivning för heroinister, sprutbyte sedan 20 år och i alla större städer, metadon och buprenorfin är tillgängligt för dom som behöver det och har inte alls samma stränga rigorösa kontroll, strikta regelverk, antagningskrav och omänskliga avstängningsregler som i Sverige. Holland har lägre narkotikarelaterad dödlighet, färre tyngre missbrukare, fler tunga missbrukare i vård och behandling än Sverige, samt att trots sin liberala narkotikapolitik (KÄLLA: EMCDDA).
"Det finns en övertro på repressiv lagstiftning, som i det närmaste måste betraktas som religiös. Detta är ett stort problem i Sverige. Man tror och tror och tror, så starkt att inga argument biter. Det här gillar vi inte, så det förbjuder vi. Och när vi förbjudit det så försvinner problemet.
Men är det inte rätt att förbjuda skadliga droger? Nå, vi kan diskutera oss blå kring hur stora skador t.ex. hasch eller ecstasy skapar för enskild person och dennes omgivning, men vi måste faktiskt mäta detta, å ena sidan rent komparativt gentemot hur stora skador de legala drogerna redan skapar, samt även gentemot hur stora skador ett eventuellt fängelsestraff åsamkar en person och dennes familj, sociala kontext m.m. Det finns alltså många faktorer inblandade, och vi måste ta hänsyn till allihop. Hur skapar vi minsta möjliga skada - och mesta möjliga nytta?"
I Danmark är det mycket vanligare att människor prövar och använder cannabis än i Sverige. Ändå har Danmark inte fler tunga missbrukare än Sverige. Svensk narkotikapolitik går ut på straffa människor med urinprov, böter och/eller fängelse. "Nolltolerans" som det så fint heter. Nolltoleransen har lett till att vi i Sverige behandlar brukare och missbrukare av illegala berusningsmedel synnerligen repressivt och restriktivt.
Nolltoleransen har dessutom resulterat i att det svenska rättsväsendet, alltså polis & åklagare, skiter i den grova narkotikabrottsligheten (KÄLLA: BRÅ)! Fokus och resurser läggs istället på att jaga brukare & missbrukare med alla till buds stående medel. Brukaren, men mest kanske den redan utsatta missbrukaren kriminaliseras, marginaliseras och stigmatiseras...
Svenska narkotikapolisen på studiebesök i Holland. Man märker tydligt den svenska narkotikapolisens övertro på den egna narkotikapolitikens överlägsenhet gentemot Hollands politik. Tänk om den svenska polisen (och Staten & myndigheter) kunde vara ordentligt pålästa, istället för att moralisera och fördöma.
Holland tillåter bruk av cannabis (18-års gräns), och har samtidigt färre unga under 18 år som testar och använder cannabis än Sverige. Tillåter heroinförskrivning för heroinister, sprutbyte sedan 20 år och i alla större städer, metadon och buprenorfin är tillgängligt för dom som behöver det och har inte alls samma stränga rigorösa kontroll, strikta regelverk, antagningskrav och omänskliga avstängningsregler som i Sverige. Holland har lägre narkotikarelaterad dödlighet, färre tyngre missbrukare, fler tunga missbrukare i vård och behandling än Sverige, samt att trots sin liberala narkotikapolitik (KÄLLA: EMCDDA).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)